Användning av social medier är snart ett måste för alla företag och organisationer. Det finns väl inte en enda kommunikatör som inte varit involverad i diskussioner om hur man ska använda sociala medier. Det är bra så långt. Se bara till att inte glömma bort den så viktiga frågan varför.

Kring 1990 när möjligheterna med desktop publishing (dtp) slog igenom fanns en övertro på att kommunikationsproblem kunde lösas med trycksaker. Och när intranäten utvecklades några år senare trodde många att de var lösningen på alla interna kommunikationsproblem. Vi får inte låta oss luras och tro att de sociala medierna och alla dess möjligheter löser några kommunikationsproblem bara genom att vi börja använda dem. Vi måste ha klart för oss på vilket sätt de kan bidra. Jag lyssnade till branschkollegan Jerry Silfwer häromdagen. Han pratade om vikten av att vi tänker i ordningen lyssna, lära, engagera när det gäller sociala medier. Så sant. Jag vill addera det kanske självklara tänka också. Risken finns att vi av entusiasm, egen eller andras, börjar använda sociala medier utan att veta vilken nytta de kan bidra med i den professionella kommunikationen. Det är viktigt att inte tappa bort analysen.

Användningen av sociala medier har kommit längre i den externa kommunikationen än i den interna. På sikt tror jag dock att de sociala medierna kommer att innebära en utveckling även av den interna kommunikationen, men vi är inte där riktigt ännu. Fortfarande finns en rädsla för att öppna upp för olika typer av sociala plattformar i vad man kan kalla för det interna kommunikationssystemet. Det finns här en osäkerhet hos såväl informatörer som hos chefer. Sedan finns det självklart de som ligger i framkant. Informatörer, chefer och konsulter som både är kunniga och modiga och törs prova nya sätt att kommunicera och att ser de nya möjligheterna i kombination med gamla beprövade sätt att kommunicera. Sedan finns också de som ser sociala medier som lösningen på alla kommunikationsproblem, på samma sätt som när det gällde dtp och intranäten på 90-talet. Viktigast mitt uppe i denna explosion av allt vad sociala medier heter är att vi inte tappar fokus på vad det är vi vill åstadkomma. Användningen av nya kanaler är i sig inte en lösning på några problem, det är innehållet vi fyller dem med och hur vi väljer att använda dem som kan hjälpa oss nå effekter.

Chefen är idag, och kommer att fortsätta vara, en nyckelperson i den interna kommunikationen. Det gäller att fortsätta arbetet med att ge cheferna stöd och bidra till att utveckla deras kommunikativa förmåga. Hjälpa dem att bli bättre på att skapa dialog, ge feedback, vara tydliga och synliga i sitt ledarskap. Här någonstans kan t ex bloggar och sociala nätverk också ha en betydelse, men det är långt ifrån självklart att det är lösningen för alla chefer.

Jag tror att den interna informatörens roll kommer att utvecklas mycket i framtiden. I allt högre grad kommer arbetet att handla om att stötta inte bara chefer utan även medarbetarna i deras kommunikativa roll i sina organisationer. Alla har en roll att fylla som aktörer i det interna kommunikationssystemet. Alla behöver kommunicera för att en organisation ska fungera och nå sina mål. Här kommer informatören att få mer att göra. Om modet finns. Informatören måste i allt högre grad lämna det ”trygga hörnet” och kanalkramandet och tillsammans med HR ge sig ut i organisationen för att hjälpa såväl chefer som medarbetare att kommunicera, att dela och dela med dig av information. Och i det arbetet kommer möjligheterna med Internet och sociala medier att ha en stor betydelse. Därför måste informatören lära sig möjligheterna med sociala medier genom att prova själva, för att sedan vara med och ta kloka beslut om hur användningen av sociala medier på bästa sätt ska kunna bidra till att nå effekter i den interna (och externa) kommunikationen.

Jonas Mauritzson

Jonas är seniorkonsult på Nordisk Kommunikation AB