Kan man köpa en svensk politiker? Frågan är åter aktuell sedan Robert Aschberg bjudit in alla 349 riksdagsledamöter till en middag. På menyn stod fem rätter och en diskussion om svensk turism och events. 12 svenska riksdagsledamöter accepterade inbjudan. 7 närvarade.

Problemet är att festfixaren, Svenska rese- och eventgruppen, SREG, inte finns på riktigt.

Allt är ett skämt. Eller skämt och skämt. Egentligen är tillställningen ett led i marknadsföringen av Robert Aschbergs program ”200 sekunder”.

Men det lämnar vi för tillfället. För det här tilltaget förtjänar inte den här uppmärksamheten.

Problemet är inte alla dessa lössläppta oregistrerade lobbyister som vill köpa våra politiker. Problemet är inte heller att våra politiker springer på för många tillställningar utanför plenisalen. Problemet är att det är för få som lobbar. Eller uttryckt på ett annat sätt – problemet är de som inte lobbar.

Fler borde ta kontakt med sin närmsta politiker och ge sin syn på verkligheten och tillhörande lösningar. Fler politiker borde söka kunskap och information utanför det egna reviret. Det kallas dialog och är en viktig del i en demokrati.

I Sverige har vi haft en lång tradition av föreningar och intresseorganisationer där engagerade människor går samman och driver gemensamma frågor. Men det håller på att förändras.

När intresset för föreningslivet sviker i det sekulariserade mediesamhället där individen är större än gruppen och det kriskommunikativa medvetandet galopperar hos våra folkvalda så minskar kontakten väljare och valda i Sverige. Initiativ som ”200 sekunder” riskerar att katalysera den utvecklingen.

För att ha en levande demokrati och fortsätta utvecklas måste väljarna våga bjuda upp och politikerna mingla mer.

Det skulle vara bra för Sverige.

Pelle Strandberg
Strandberg & Haage