Nyttan med sociala medier för företag i de allra flesta branscher är numera ganska uppenbar. Transparens och dialog ger trovärdighet är de flesta överens om. Något som det talas ganska sparsamt om är transparens när det gäller hur företagets egna anställda upplever företaget de jobbar åt. De anställda är ju också en del av ett företags varumärke.

När jag startade sajten Jobinside.se så var det inte utan en viss kontrovers. På sajten kan anställda och f d anställda betygsätta sin arbetsgivare. Anonymt om så önskas. En hel del tidningar skrev om sajten och alla dessa hade lite olika infallsvinklar så klart. Jag fick äran att motta en hel del beröm och uppmuntran. Men också en antal oroade representanter från företag hörde av sig när de, efter att ha Googlat sitt företag, upptäckt kritiska omdömen på Jobinside. Ett företag gick till och med så långt som att låta sin advokatfirma upprätta och skicka ett långt brev till mig där jag som sajtägare uppmanades att ta bort dessa ”felaktiga inlägg”.

Mitt svar till oroade företagsrepresentanter har varit att Jobinside eller andra sociala medier ger möjligheter. Enligt Svenskt Näringsliv så trivs ca 78 % med sina anställningar. Uppmuntra er personal att betygsätta företaget och chansen är stor att betyget blir bra. Använd Facebook eller andra sajter för att diskutera med era kunder och få en verklig inblick i hur ni uppfattas och vad ni kan göra för att förbättra era tjänster eller produkter. Transparens och ”de-corporization” (jag hoppas jag var först med det ordet) ger, hur uttjatat det än må vara, trovärdighet.

Vem som helst kan (ofta anonymt) skriva i princip vad som helst om företag på en uppsjö av sociala medier. Läskigt för en del, men sant. Detta innebär att omvärldsbevakning numera är en självklar och nödvändig del av företagens marknadsaktiviteter. Likaså närvaro och aktivitet på sociala medier. Anpassningen till den nya marknadsföringsordningen verkar gå relativt fort vilket är spännande.

Jag vill härmed inbjuda arbetsgivare att uppmuntra sina anställda att betygsätta företaget. De som har har mod att möta sina kunder och presumtiva anställda på en öppen arena blir vinnare i längden tror jag!

Här finns intressant läsning om hur man som företag bemöter kritik i sociala medier:
http://www.ihmpeople.se/2009/11/23/1hur-hanterar-man-negativa-kommentarer-i-sociala-medier/

http://business.idg.se/2.13191/1.290226/del-1-sa-gor-du-nar-ditt-foretag-sagas-pa-natet

Skarpsinnigt blogginlägg: http://www.judithwolst.se/beratta-en-saga-for-mig-kara-marknadsforare-annars-berattar-jag-en-for-dig/

Joachim Pettersson Vikström
Ägare av sajten Jobinside
http://www.jobinside.se

Communities eller nätgemenskaper, ursprungligen en umgängesform som enbart engagerade datorentusiaster, engagerar nu människor från helt olika bakgrunder och intresseområden. Medlemmarna skapar eget innehåll och det kan handla om vad som helst från ren underhållning till källkodsprogramvara.

I dessa nätgemenskaper kan medlemmarna röra sig fritt genom att, utan kostnad, tillföra, bearbeta, modifiera och anpassa innehåll efter eget tycke och smak.

I ett större perspektiv ser vi en tydlig rollförskjutning från etablerade företag och organisationer till deras kunder och användare i nätverk. Nätgemenskaperna erbjuder en oändlig källa till nya impulser som kan leda till förbättringar av produkter och tjänster.
I en sådan miljö är snabb information om nya mönster i användningen avgörande för framgång. Företag och organisationer behöver ligga steget före med utveckling och anpassning av produkter och tjänster.

Kunskap om vad som pågår i dessa nätgemenskaper blir därför en framtida utmaning för företag som vill vidmakthålla sin kontroll. Men frågan hänger i luften - på vilket sätt kan vi få ut adekvat information via de sociala medierna? Idag finns inga speciella undersökningstekniker som klarar av att ta sig an de sociala medierna.

Den snabbast växande trenden just nu inom undersökningsbranschen är Online Research Communities, ORC. Här talar medlemmarna (hellre än respondenter) med varandra - de utbyter tankar och idéer och diskuterar olika ämnen med varandra. I motsats till paneler kan vi här studera hur människor interagerar med varandra och låta dem ta upp frågor som de tycker är viktiga. Detta skapar nya insikter eftersom vi kan studera på vilket sätt de tar upp olika ämnen samt vilket språk de använder. Allt handlar om att studera människor i sin sociala kontext.

Inte alla nätgemenskaper eller communities är Online Research Communities, men många ORC kan vara värdefulla källor för nya impulser och insikter. Hittills har det mest handlat om att buzz tracking, hitta profiler bland nätgemenskapernas medlemmar, få feedback på frågeställningar mm. 

Den uppskattade föredragshållaren Ray Poynter, The Future Place, berättade om en metodstudie på ESOMAR Online Research 2009 i höstas, om hur Online Research Communities, ORC, fungerar eller inte fungerar utifrån medlemmarnas perspektiv.
Forskningsstudien visade att endast 30 % av de som deltagit i ORC tyckte att det var roligt. Man tyckte vidare att det var betydligt krångligare att delta i ORC än att delta i en panelundersökning. Medlemmarna tyckte att de fick dålig respons och feedback från klienterna/företagen - "I am putting in my own views but not hearing back from the client".

I ORC råder också en viss misstänksamhet mot andra medlemmars ärlighet i sina svar och kommentarer. Man kan också konstatera att ”lika barn leka bäst”, medlemmar som hade liknande preferenser fann större glädje av sitt medlemskap än när man var oense om det mesta.

Trots alla svagheter vill jag ändå påstå att Online Research Communities, ORC, är ett spännande område med en fantastisk potential. Några rekommendationer för att utveckla ORC ytterligare:

1. Ta reda på medlemmarnas personliga upplevelser av sitt medlemskap
2. Benchmark mot helt andra företeelser och andra metoder
3. Gör ORC lika roliga som fokusgrupper
4. Gör ORC lika enkla och smidiga som online undersökningar - öka flexibiliteten
5. Skräddarsy ORC efter medlemmarnas preferenser
6. Skapa en känsla av fysisk närvaro av varandra och företaget/klienten: Överväg att ordna offline event där medlemmarna kan träffas

Problemet för undersökningsbranschen är att vi använder de traditionella metoderna för att genomföra undersökningar i de sociala medierna, vilket inte alltid blir så lyckat. Vi har liksom fastnat i gamla tankesätt där antingen kvalitativa eller kvantitativa metoder hägrar och däremellan råder vattentäta skott. Här behöver vi bli betydligt duktigare på att hitta nya anpassade tekniker och ”blandmetoder” som bättre lämpar sig för de sociala medierna.

Helen Borgardt, Undersökningskonsult och VD
Investigo Market Research & Consulting AB

PR har tidvis en något negativ klang. Man talar om ”PR-trick” och om konsulter som lägger verkligheten tillrätta och gör budskapen prydliga och lättuggade.

Ett typexempel är ”greenwashing”, ett uttryck för desinformation eller avsiktligt vilseledande information för att framstå som miljömässigt ansvarstagande. Både cyniskt och vilseledande.

För ett tag sedan hängdes en av Frankrikes största banker ut för att de i sin reklam framställer sig som mer gröna än de i verkligheten är. Banken ska enligt uppgift vara tung långivare till tvivelaktiga ändamål, inklusive miljöfarlig oljeutvinning i utvecklingsländer. Miljöorganisationen Friends of the Earth kallar kampanjen det värsta exemplet på greenwashing som man sett. TV-annonsen visar dramatiska scener där planeter går under och sargade landskap blåser bort med hjälp av vindkraft och banken i fråga tonar fram till ljudet av Sean Connerys stämma: “Back to common sense. It’s time for green banking.”

Med dagens medielandskap är det lätt att sprida sitt budskap och vilseleda en bred allmänhet. Lägg ut en film om ditt goda miljöarbete på YouTube och saken är biff – eller? Vem följer upp? Vem kontrollerar? Vem hjälper oss konsumenter att hitta rätt i den här djungeln? Och vem reglerar den här marknaden för företag? Får man säga vad som helst?

Som tur är finns det alltid en NGO, miljö- eller lobbyorganisation som tar upp tråden och kollar. Friends of the Earth och France Nature Environnement ska nu enligt uppgift sammanställa en rapport om bankens oljeinvesteringar och överlämna den till franska reklamtillsynsmyndigheten ARPP.

Den som sticker ut hakan blir flerdubbelt intressant att granska. Och har man haft en hög svansföring faller man extra tungt.

Gabriella Ekelund
Informationschef SCA
ledamot Informationsföreningens styrelse

Kan du twittra på jobbet? Når du din Facebook sida via arbetsgivarens web? Diskussionen går varm om vår arbetsproduktivitet hämmas genom tillgången av sociala medier. Dessa lockar ut oss på andra äventyr och vi bloggar istället för att jobba. Eller? Är det verkligen så? Har det inte alltid funnits saker i vår omgivning som lockar oss att göra något annat än vad vi borde? Kanske en fika? Eller en promenad till kiosken?

En intressant artikel i The Economist tar upp saken och hävdar att organisationer som förstår och drar nytta av de möjligheter sociala medier ger också själva gynnas av detta.

Läs gärna och dela din syn på saken.

The Economist - A special report on social networking. Yammering away at the office. A distraction or a bonus? http://www.economist.com/specialreports/displaystory.cfm?story_id=15350928

Åsa Barsness
Kommunikations- och marknadsdirektör, IBM Nordic.
Suppleant Informationsföreningens föreningsstyrelse.

Vi är framme vid det tredje webinaret. Äntligen skall vi få veta hur @SJ_AB tänker med sin närvaro på Twitter och hur framtiden ser ut för deras planer. Detta gör vi med hjälp av Marcus Björling som arbetar med marknadskommunikation på SJ och då bland annat satsningen på sociala medier. Vilka erfarenheter har de fått, hur såg den interna processen ut och hur har det tagits emot av kunderna. Kom se lyssna och ställ dina frågor.

Eftersnack på PR of Sweden.

Nu har vi ett nytt fräscht år framför oss att fylla med god kommunikation, eller dialog och relation som ju är trendorden just nu då Facebook coh Twitter har blivit THE kanaler. I flertalet sammanfattningar av 2009 sägs det att Facebook och Twitter slog igenom på allvar och under 2010 kommer företag och organisationer att verkligen börja använda kanalerna. Tänker du?

Min åsikt är att det handlar precis som alltid om att veta vad kunderna vill och möta deras behov. Hur ska vi annars nå fram med kommunikationen? Och med kommunikation menar jag att föra en dialog och skapa en relation.

Men det kanske ändå är dags för en översyn över vart kunderna finns. Kanske även vem kunden är? För självklart är det så att omvärlden förändras, och vår organisation också. Men att hoppa på en trend bara för att det är en trend utan att veta varför man gör det är kanske inte det bästa valet.

Men som sagt, det är ett nytt år och varför inte reservera lite tid till att fundera över om något bör förändras i din organisations kommunikation. Själv ska jag under året testa på lobbying. Vad ska du testa?

Maria Öst
OMACA

"If not us, then who? If not now, then when?" frågar oss John Paluszek, ordförande i Global Alliance och senior consultant på den amerikanske pr-byrån Ketchum i New York, när han uppmanar oss att anmäla oss till World Public Relations Forum, som gästar Sverige för första gången i juni i år. Det handlar om inspiration och internationellt nätverkande, men också om framtiden för Public Relations.

Stockholm, maj 2007: Fd. statsminister och socialdemokratiske ledaren Göran Persson deklarerar att han tar anställning som konsult på en av landets ledande PR-byråer.

Stockholm, september 2009: Ett antal riksdagsledamöter bjuds in av den påhittade branschorganisationen Svenska Rese- och Eventgruppen, till ett riggat PR-event. Flera av dem uppger sig vilja vinna resor på SREG:s bekostnad, något de tvingas ta tillbaka när det avslöjas att Aftonbladets webb-tv-program 200 sekunder ligger bakom inbjudan.

Rosenbad, november 2009: Näringsminister Maud Olofsson går ut i media och kritiserar det statliga Vattenfalls hållning i miljöfrågor och kräver VD:s avgång.

Dessa tre händelser må framstå som disparata händelser. Ändå har de en sak gemensamt; de är alla uttryck för en grundläggande förändring i relationerna mellan den politiska sfären och näringsliv. Redan 1989 konstaterade den statliga Maktutredningen att det sk. korporativistiska systemet var under nedrustning. Detta politiska samverkanssystem där arbetsmarknadens parter sedan 1930-talet förde direkta förhandlingar, där vissa aktörer stod som självskrivna remissinstanser vid nya politiska lagförslag, där Wallenberg hade direktlinje till Sträng, gav sakta vika.

Istället såg man en annan, mer indirekt påverkansform växa fram: indirekt opinionsbildning via media. Ingrid Carlberg, författare till en av Maktutredningens volymer, menade att en svensk direktör som ville påverka ett politiskt beslut till sitt företags fördel tidigare hade haft två alternativ, antingen att gå via sin arbetsgivarförening eller själv engagera sig politiskt. I en ny samhällsordning, som Carlberg såg randas hade en direktör andra, helt nya vägar att påverka. Att få sin sak uppmärksammad i media kunde ge mer effektivt genomslag på politikernas agenda.

När Svenska Arbetsgivareföreningen (delar av nuvarande Svenskt Näringsliv) sedan i början av 1990-talet begärde utträde ur statliga myndigheters styrelser utvecklades denna nya samhällsordning. Sedan dess har denna sk. medieringen av relationen politik-näringsliv bara ökat, något som uppmärksammats i forskningen men inte minst av varje företagsledning med huvudet på skaft. (Det bästa var att detta inte bara gällde politiska beslut. Även produkter kunde marknadsföras på ett billigare och mer trovärdigt vis på redaktionellt utrymme än genom direktreklam. För en städfirma kan helt enkelt en bra ingång i en mediediskussion om jämställdhet i hemmet vara långt bättre för affärerna än en annons i tidningen eller reklamfilm på TV.)

Följderna av denna nya opinionsbildning via media är inte att underskatta. Vi har fått ett samhälle där svenska organisationer lägger mer än någonsin på kommunikation och PR (mellan 2005-2008 ökade  totalinvesteringen med mer än 35%!) och både politiker och företagsledare medietränas från dag 1. Där forna politiker, finansanalytiker och journalister säljer kunskaper och nätverk på en ny marknad för PR-konsulttjänster. Där staten själv i vissa fall kommunicerar med sina egna bolagsstyrelser via media. Med andra ord – där slaget om väljare och konsumenter står i media.

Denna utveckling är naturligtvis både på gott och ont. Kritikerna har sannerligen en poäng när de argumenterar att moraliska gränserna suddas ut och de resursstarka ges förtur till påverkan. Mot detta står det faktum att även det gamla systemet var stängt för merparten av medborgarna, och att den nya formen av indirekt opinionsbildning, åtminstone i teorin ger fritt fram för alla, även tidigare icke-engagerade aktörer, att påverka.

Oavsett vilket läger man tillhör står dock ett klart; media lär inte bli mindre viktigt för Sveriges opinionsbildningssugna. De nya medierna har dessutom öppnat helt nya vägar att påverka det offentliga samtalet. Och än så länge har svenska organisationer mycket att lära.

Anna Tyllström 

Anna Tyllström forskar i företagsekonomi vid Uppsala Universitet inom ramen för forskningsprojektet MEMAC (Media, Managers and Communication consultants). Hennes avhandlingsarbete fokuserar på den svenska PR-konsultmarknadens framväxt och dynamik. Tidigare har Anna publicerat bl.a. forskningsrapporten ”Pro – litikern – profession eller produkt? Om professionell identitet i gränslandet mellan PR och politik”.

Nu är det dags för ett nytt webinar om sociala medier. Hur ska vi tänka för att få avkastning på våra investeringar i sociala media? Jerry Silfwer aka.Dr Spinn berättar hur organisationer kan undvika de vanligaste fallgroparna och vad det egentligen innebär att kommunicera strategiskt på den sociala webben.

Eftersnack på PR of Sweden.

Om Jerry Silfwer

Arbetar främst med digital pr, B2B- och förändrings-kommunikation. Kommunikationsvetare och lingvist med fördjupning inom retorik och strategisk kommunikation. 
Driver branschbloggen Doktor Spinn, redaktör på mediebloggen SSBD samt grundare av branschforumet PR of Sweden och wikin PRof Wiki.com. 
På Springtime som konsult och kundansvarig sedan 2008.
Få Jerrys dagliga länktips om PR i din RSS-läsare! Kom i gång med Google Reader här.

Den här veckan får Nils Ingvar Lundin den finaste utmärkelsen en informatör kan få i Sverige – Informationsföreningens Rubinpris. Som informationsdirektör i stora företag och nu gästprofessor i kommunikation på Lunds universitet har han gjort och sagt många bra saker genom sin långa karriär. Ett numera klassiskt citat är:”Vill man ha en bra image, börja med en bra verklighet”. Enkelt, menade Nils Ingvar Lundin. Men samtidigt jättesvårt.

Att betydelsen av god kommunikation fortsätter att växa sig allt starkare är förstås positivt för oss i branschen. Men ibland finns en övertro utanför våra kretsar på vad kommunikationen kan åstadkomma. Visst kan god kommunikation innebära lite tillfällig smärtlindring i en knepig situation, men utan att lösa grundproblemet i verkligheten kommer det onda snart tillbaka igen. Oftast värre än första gången. Det kan många vittna om.

Om en god verklighet är förutsättningen för en lyckad kommunikation, så innebär det att vi som kommunikatörer måste ta ett större ansvar för verkligheten. Annars kommer vi inte att bli framgångsrika i vår uppgift. Och vårt företag eller verksamhet står som förlorare i den offentliga diskussionen.

”Vi har den verklighet vi har”, säger en del. Så är det förstås, men det är inget skäl att resignera. Just för att vi måste leva med den verklighet vi har, är det angeläget att vi som informatörer bidrar till att skapa den verklighet vi vill ha. Helt enkelt se till att våra verksamheter och företag gör ett bra jobb från början.

Det är när vi kan påverka verkligheten, i ledningsgrupper och styrelserum, som kommunikatören kan visa sin verkliga affärsnytta. När kommunikationsbeslut inte bara blir just kommunikationsbeslut utan affärsbeslut. När kommunikationsstrategin inte bara är en kommunikationsstrategi utan en viktig del av affärsstrategin.

Visst kan det ibland vara obekvämt att alltid vara den som ställer de kritiska frågorna. Den som undrar över diverse detaljer i det praktiska utförandet, och kanske den som sågar kreativa affärsidéer eftersom de inte går att kommunicera. Men det är en nyttig och viktig uppgift, och det inser varje god chef och ledare.

”Fler och mer kommunikativa organisationer” är Informationsföreningens vision. Det är en bra vision. Inte minst för de företag och verksamheter som på allvar vill vinnlägga sig om en bra verklighet. Det är ju i grunden enkelt, som Nils Ingvar Lundin redan konstaterat.

Niclas Härenstam
Extern kommunikationschef Banverket
Styrelseledamot, suppleant, Informationsföreningen