”Toaletten är världens sämsta papperskorg” – det var budskapet som deltagarna skulle få fram i den tävling för elever från mediaprogrammet på Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping som anordnades i våras. Tävlingen var ett samarbete mellan Tekniska Verken i Linköping, mediaproduktionsbolaget Teknomedia i Norrköping och Ljungstedtska skolan.

Att lära folk att sluta spola ner fel saker i toan är en verklig kommunikativ utmaning, inte minst eftersom de allra flesta anser sig göra rätt redan i dag. Och ändå gör så många fel… En målgrupp som är extra viktig att nå med detta budskap är ungdomar. För att på ett bra sätt nå ut med information till dem anordnade Tekniska Verken en mediatävling med uppdraget att informera om vad man får och inte får spola ner i toaletten. Tävlingen, som var en del i elevernas utbildning, skedde i tre kategorier: film, grafisk produktion och multimediaproduktion.

Allmänheten fick rösta på sina favoritbidrag och sedan valde en jury ut vinnaren av de två bidrag i varje kategori som fått flest röster. Juryns bedömning grundade sig bland annat på hur väl budskapet stämde, hur anpassat bidraget var för målgruppen och om det var korrekt rent faktamässigt.

Priset för vinnarna var en tre veckor lång praktik på Teknomedia i Norrköping.

Projektet var mycket uppskattat från alla håll: Tekniska Verken fick hjälp att nå ut med ett mycket viktigt budskap, Teknomedia fick duktiga och intresserade elever på praktik, skolan fick uppmärksamhet för mediaprogrammet och eleverna fick hett eftertraktade praktikplatser.

Eftersom alla är så nöjda har vi beslutat om en fortsättning nästa år, med ett nytt tema inom vatten och avlopp. Då kommer även eleverna som läser kursen Mediekommunikation få i uppdrag att marknadsföra tävlingen för att få in många röster.

Vi kan verkligen varmt rekommendera samarbeten med skolan av det här slaget – det vinner alla på. 

Är du intresserad av att se de vinnande bidragen kan du gå in på www.tekniskaverken.se/om_oss/skolinformation/gymnasiet/prisutdelning-i-vattentav/

Ulrika Werner, marknadsförare, Tekniska Verken i Linköping, division Vatten

En tes man ofta får till sig, särskilt på senare tid när allt fler ser värdet i att vårda sitt varumärke, är att det tar lång tid att bygga upp ett varumärke men att dess goda rykte kan raseras över en natt. Men hur farliga är egentligen kriser idag? Har vi fortfarande samma minne för allvarliga katastrofer och uppseendeväckande avslöjanden?

Det är frågor jag själv ställt mig ibland under senare tid. Det känns nämligen som vi får till oss så mycket olyckor och katastrofer, att de snart glöms bort för att en ny redan är aktuell. Eller?

I informationssamhällets spår överöses vi dagligen, eller är månne minutligen mer samtidsanpassat, av flodvågor med nyheter och information. Översvämningar på ställen vi aldrig tidigare hört talas om, plan som kraschar, beslutsfattare som fifflar både högt och lågt.

Själv har jag svårt att minnas många, men egentligen stora och allvarliga händelser. Namn på personer har jag ju även till vardags svårt med. Ibland känns det även som om de flesta företag gör något fel så vilken roll spelar det om jag väljer Mc Donalds eller Max? Hur jag än väljer har säkert de jag väljer någon hund begraven.

I och med alla avslöjanden som ständigt avlöser varandra, funderar jag på om vi orkar bry oss längre. Och här kommer min fundering över faran med en kris in. Kan det kanske vara så att skandalen eller katastrofen bara ger en kort knäck idag? Glömmer vi snabbare eller struntar vi rent av i rapporterna och handlar och agerar vi snart som tidigare? Det vill säga, en kris kanske inte gör så stor skada längre. Några veckors försäljningsdipp sen är allt som vanligt igen. Eller?

Självklart är det fortfarande så att ett bra krisarbete underlättare en återhämtning. Ibland kanske en kris eller katastrof rent av kan gynna en. Jag tänker exempelvis på Fritidsresors massiva uppmärksamhet efter Tsunamin. De fick säkert nya kunder tack vare Lottie Knutssons fenomenala hantering.

Vissa ärenden lyckas ju etsa sig fast mer än andra så viss relevans har tesen fortfarande. Men ändå. Ska vår bransch börja tänka om när det gäller krishantering och krisförberedelser? Jag har inget svar på mina funderingar men är tacksam om någon annan har.

Sylvia Rydström
Informationschef
ÖstgötaTrafiken

Cision gör tv i Almedalen genom att intervjua en del av alla de pr-proffs som finns i Almedalen. Så småningom kommer även Sylvia att dyka upp där. 

Olle Kellerman avled i mars, nära 80 år gammal. De yngre generationerna informatörer vet nog inte vem han var, men 50-plussarna upplevde honom i många sammanhang. Han var en de första som tog en DIHR-examen, efter en fil.kand. Han studerade PR vid Columbia University i New York och skrev för Time Magazine. Han blev försäkringsbranschens förste informationsdirektör, i Thule, senare i Skandia. Däremellan drev han det välrenommerade PR-Plan, som var pionjär inom integrerad kommunikation i Sverige. Han var vice ordförande i dåvarande Sveriges Public Relations Förening. I slutet av 1960-talet byggde han upp en omfattande kursverksamhet för medlemmarna (som lade grunden till Informationsföreningens välordnade ekonomi). Han var vice ordf. i NTF, senior rådgivare till Skandias koncernledning och dokumenterade företagets omfattande kultur- och konstvärden.

Vad gjorde Olle som var unikt då – och delvis i dag? Några inslag i en diger lista:

• Han såg  långt utöver mediekontakter och publicitet – relationer till många delar av samhället byggde på personliga möten
• Han drog inga gränser mellan PR, marknadsföring , finansiell och intern information – helhetsperspektivet måste alltid stå i fokus för verkställande ledningen
• Han sprang aldrig iväg på VDs signaler: inför en ny uppgift tände han sin pipa, tänkte igenom många alternativ och deras konsekvenser och kom sedan ofta med förslag som avvek från ”uppdraget” han fått – men som ledningen övertygades om var det bästa – kanske inte för stunden men på längre sikt
• Han stred för transparens – långt innan uttrycket blivit en del av management-litteraturen: öppenhet  och sanning inåt och utåt blev ledord
• Och han ansåg att Skandia skulle ”vara så öppet att det inte behövde någon informationsavdelning”

Det är kommunikatörer av Olle Kellermans kaliber som redan för 30-40 år sedan började bana väg för oss in i ledningsgrupper och styrelserum. Olle gjorde inte mycket väsen av sig. I det tysta kan man uträtta mycket ändå. För det, och för hans omtanke om vänner och arbetskamrater, minns man honom med högaktning.

Göran Sjöberg
ordf. i Sveriges Public Relations Förening 1970-71
Past President och Member Emeritus i International Public Relations Association

Nu är det dags för det fjärde lunchwebinaret i serien Sociala medier:affärsnytta. Efter önskemål så kommer detta avsnitt att fokusera på sociala medier i offentlig sektor. Det finns ett antal intressanta frågor runt detta, till exempel hur sociala medier fungerar tillsammans med förvaltningslagens krav på hantering av informationen. En fråga som för övrigt e-delegationen har fått i uppdrag att klargöra.

Den andra är demokratifrågan. Om nu makten utgår från folket bör vi då inte så långt det går, möjliggöra för medborgarna att delta i samtalet, och i så fall är inte sociala medier i olika former speciellt lämpade för att förbättra det samtalet?

I webinaret den 24 mars så får vi hjälp av Jacob Lapidus från Gullers Grupp att reda ut detta.

Nyttan med sociala medier för företag i de allra flesta branscher är numera ganska uppenbar. Transparens och dialog ger trovärdighet är de flesta överens om. Något som det talas ganska sparsamt om är transparens när det gäller hur företagets egna anställda upplever företaget de jobbar åt. De anställda är ju också en del av ett företags varumärke.

När jag startade sajten Jobinside.se så var det inte utan en viss kontrovers. På sajten kan anställda och f d anställda betygsätta sin arbetsgivare. Anonymt om så önskas. En hel del tidningar skrev om sajten och alla dessa hade lite olika infallsvinklar så klart. Jag fick äran att motta en hel del beröm och uppmuntran. Men också en antal oroade representanter från företag hörde av sig när de, efter att ha Googlat sitt företag, upptäckt kritiska omdömen på Jobinside. Ett företag gick till och med så långt som att låta sin advokatfirma upprätta och skicka ett långt brev till mig där jag som sajtägare uppmanades att ta bort dessa ”felaktiga inlägg”.

Mitt svar till oroade företagsrepresentanter har varit att Jobinside eller andra sociala medier ger möjligheter. Enligt Svenskt Näringsliv så trivs ca 78 % med sina anställningar. Uppmuntra er personal att betygsätta företaget och chansen är stor att betyget blir bra. Använd Facebook eller andra sajter för att diskutera med era kunder och få en verklig inblick i hur ni uppfattas och vad ni kan göra för att förbättra era tjänster eller produkter. Transparens och ”de-corporization” (jag hoppas jag var först med det ordet) ger, hur uttjatat det än må vara, trovärdighet.

Vem som helst kan (ofta anonymt) skriva i princip vad som helst om företag på en uppsjö av sociala medier. Läskigt för en del, men sant. Detta innebär att omvärldsbevakning numera är en självklar och nödvändig del av företagens marknadsaktiviteter. Likaså närvaro och aktivitet på sociala medier. Anpassningen till den nya marknadsföringsordningen verkar gå relativt fort vilket är spännande.

Jag vill härmed inbjuda arbetsgivare att uppmuntra sina anställda att betygsätta företaget. De som har har mod att möta sina kunder och presumtiva anställda på en öppen arena blir vinnare i längden tror jag!

Här finns intressant läsning om hur man som företag bemöter kritik i sociala medier:
http://www.ihmpeople.se/2009/11/23/1hur-hanterar-man-negativa-kommentarer-i-sociala-medier/

http://business.idg.se/2.13191/1.290226/del-1-sa-gor-du-nar-ditt-foretag-sagas-pa-natet

Skarpsinnigt blogginlägg: http://www.judithwolst.se/beratta-en-saga-for-mig-kara-marknadsforare-annars-berattar-jag-en-for-dig/

Joachim Pettersson Vikström
Ägare av sajten Jobinside
http://www.jobinside.se

Communities eller nätgemenskaper, ursprungligen en umgängesform som enbart engagerade datorentusiaster, engagerar nu människor från helt olika bakgrunder och intresseområden. Medlemmarna skapar eget innehåll och det kan handla om vad som helst från ren underhållning till källkodsprogramvara.

I dessa nätgemenskaper kan medlemmarna röra sig fritt genom att, utan kostnad, tillföra, bearbeta, modifiera och anpassa innehåll efter eget tycke och smak.

I ett större perspektiv ser vi en tydlig rollförskjutning från etablerade företag och organisationer till deras kunder och användare i nätverk. Nätgemenskaperna erbjuder en oändlig källa till nya impulser som kan leda till förbättringar av produkter och tjänster.
I en sådan miljö är snabb information om nya mönster i användningen avgörande för framgång. Företag och organisationer behöver ligga steget före med utveckling och anpassning av produkter och tjänster.

Kunskap om vad som pågår i dessa nätgemenskaper blir därför en framtida utmaning för företag som vill vidmakthålla sin kontroll. Men frågan hänger i luften - på vilket sätt kan vi få ut adekvat information via de sociala medierna? Idag finns inga speciella undersökningstekniker som klarar av att ta sig an de sociala medierna.

Den snabbast växande trenden just nu inom undersökningsbranschen är Online Research Communities, ORC. Här talar medlemmarna (hellre än respondenter) med varandra - de utbyter tankar och idéer och diskuterar olika ämnen med varandra. I motsats till paneler kan vi här studera hur människor interagerar med varandra och låta dem ta upp frågor som de tycker är viktiga. Detta skapar nya insikter eftersom vi kan studera på vilket sätt de tar upp olika ämnen samt vilket språk de använder. Allt handlar om att studera människor i sin sociala kontext.

Inte alla nätgemenskaper eller communities är Online Research Communities, men många ORC kan vara värdefulla källor för nya impulser och insikter. Hittills har det mest handlat om att buzz tracking, hitta profiler bland nätgemenskapernas medlemmar, få feedback på frågeställningar mm. 

Den uppskattade föredragshållaren Ray Poynter, The Future Place, berättade om en metodstudie på ESOMAR Online Research 2009 i höstas, om hur Online Research Communities, ORC, fungerar eller inte fungerar utifrån medlemmarnas perspektiv.
Forskningsstudien visade att endast 30 % av de som deltagit i ORC tyckte att det var roligt. Man tyckte vidare att det var betydligt krångligare att delta i ORC än att delta i en panelundersökning. Medlemmarna tyckte att de fick dålig respons och feedback från klienterna/företagen - "I am putting in my own views but not hearing back from the client".

I ORC råder också en viss misstänksamhet mot andra medlemmars ärlighet i sina svar och kommentarer. Man kan också konstatera att ”lika barn leka bäst”, medlemmar som hade liknande preferenser fann större glädje av sitt medlemskap än när man var oense om det mesta.

Trots alla svagheter vill jag ändå påstå att Online Research Communities, ORC, är ett spännande område med en fantastisk potential. Några rekommendationer för att utveckla ORC ytterligare:

1. Ta reda på medlemmarnas personliga upplevelser av sitt medlemskap
2. Benchmark mot helt andra företeelser och andra metoder
3. Gör ORC lika roliga som fokusgrupper
4. Gör ORC lika enkla och smidiga som online undersökningar - öka flexibiliteten
5. Skräddarsy ORC efter medlemmarnas preferenser
6. Skapa en känsla av fysisk närvaro av varandra och företaget/klienten: Överväg att ordna offline event där medlemmarna kan träffas

Problemet för undersökningsbranschen är att vi använder de traditionella metoderna för att genomföra undersökningar i de sociala medierna, vilket inte alltid blir så lyckat. Vi har liksom fastnat i gamla tankesätt där antingen kvalitativa eller kvantitativa metoder hägrar och däremellan råder vattentäta skott. Här behöver vi bli betydligt duktigare på att hitta nya anpassade tekniker och ”blandmetoder” som bättre lämpar sig för de sociala medierna.

Helen Borgardt, Undersökningskonsult och VD
Investigo Market Research & Consulting AB

PR har tidvis en något negativ klang. Man talar om ”PR-trick” och om konsulter som lägger verkligheten tillrätta och gör budskapen prydliga och lättuggade.

Ett typexempel är ”greenwashing”, ett uttryck för desinformation eller avsiktligt vilseledande information för att framstå som miljömässigt ansvarstagande. Både cyniskt och vilseledande.

För ett tag sedan hängdes en av Frankrikes största banker ut för att de i sin reklam framställer sig som mer gröna än de i verkligheten är. Banken ska enligt uppgift vara tung långivare till tvivelaktiga ändamål, inklusive miljöfarlig oljeutvinning i utvecklingsländer. Miljöorganisationen Friends of the Earth kallar kampanjen det värsta exemplet på greenwashing som man sett. TV-annonsen visar dramatiska scener där planeter går under och sargade landskap blåser bort med hjälp av vindkraft och banken i fråga tonar fram till ljudet av Sean Connerys stämma: “Back to common sense. It’s time for green banking.”

Med dagens medielandskap är det lätt att sprida sitt budskap och vilseleda en bred allmänhet. Lägg ut en film om ditt goda miljöarbete på YouTube och saken är biff – eller? Vem följer upp? Vem kontrollerar? Vem hjälper oss konsumenter att hitta rätt i den här djungeln? Och vem reglerar den här marknaden för företag? Får man säga vad som helst?

Som tur är finns det alltid en NGO, miljö- eller lobbyorganisation som tar upp tråden och kollar. Friends of the Earth och France Nature Environnement ska nu enligt uppgift sammanställa en rapport om bankens oljeinvesteringar och överlämna den till franska reklamtillsynsmyndigheten ARPP.

Den som sticker ut hakan blir flerdubbelt intressant att granska. Och har man haft en hög svansföring faller man extra tungt.

Gabriella Ekelund
Informationschef SCA
ledamot Informationsföreningens styrelse

Kan du twittra på jobbet? Når du din Facebook sida via arbetsgivarens web? Diskussionen går varm om vår arbetsproduktivitet hämmas genom tillgången av sociala medier. Dessa lockar ut oss på andra äventyr och vi bloggar istället för att jobba. Eller? Är det verkligen så? Har det inte alltid funnits saker i vår omgivning som lockar oss att göra något annat än vad vi borde? Kanske en fika? Eller en promenad till kiosken?

En intressant artikel i The Economist tar upp saken och hävdar att organisationer som förstår och drar nytta av de möjligheter sociala medier ger också själva gynnas av detta.

Läs gärna och dela din syn på saken.

The Economist - A special report on social networking. Yammering away at the office. A distraction or a bonus? http://www.economist.com/specialreports/displaystory.cfm?story_id=15350928

Åsa Barsness
Kommunikations- och marknadsdirektör, IBM Nordic.
Suppleant Informationsföreningens föreningsstyrelse.

Vi är framme vid det tredje webinaret. Äntligen skall vi få veta hur @SJ_AB tänker med sin närvaro på Twitter och hur framtiden ser ut för deras planer. Detta gör vi med hjälp av Marcus Björling som arbetar med marknadskommunikation på SJ och då bland annat satsningen på sociala medier. Vilka erfarenheter har de fått, hur såg den interna processen ut och hur har det tagits emot av kunderna. Kom se lyssna och ställ dina frågor.

Eftersnack på PR of Sweden.