Newsmill
Snabbhetsinflationen skadar ekonomijournalistiken
2008-10-14
Det är självrannsakans tid på landets ekonomiredaktioner. Förtroendet för siffror och analyser måste återupprättas för att ekonomijournalisterna ska kunna återta förlorad mark, skriver Margaretha Sjöberg på debattsajten Newsmill.
Det pågår en självrannsakan inom journalistkåren. Rapporteringen om finanskrisen men också förspelet till denna borde skötts bättre, tycker bådejournalisten Olle Rossander på DN Debatt den 11/10 och chefredaktören Pontus Schultz i Veckans Affärer den 9/10.
Båda saknar fördjupande analyser och av läsarkommentarerna kan vi se att förtroendet för alla typer av experter, analytiker och förståsigpåare är lågt. Man kan bara lita på sig själv, är uppfattningen.
Det har gått inflation i snabbhet. Bara för att dagens mediekonsumenter räknar med att få information dygnet runt betyder inte det att man måste ha deadline var tredje minut. Rykten sprids med blixtens hastighet och konsekvenserna av felaktigheter blir desto större. Är det minutjournalistiken som blir mer styrande än kvartalsrapporteringen sker det på bekostnad av den totala kvalitén i arbetet.
Om man inte bromsar i tid innan kurvorna, åker man lätt av vägen. Ett av de mest flagranta exemplen är Aftonbladets förväxling av säkra och osäkra konton där man spädde på småspararnas oro helt i onödan – samtidigt som man skadade sitt eget förtroende som nyhetsförmedlare. Aftonbladet hanterade naturligtvis krissituationen enligt skolboken, men kommer att bli ifrågasatta nästa gång de publicerar ”hela listan” – oavsett vad listan handlar om.
Att alla springer åt samma håll har vi sett förr, inte bara i ekonomiska sammanhang, utan också när drevet går kring politiker eller andra offentliga personer. Det är inte tu tal om att detta är en finansiell kris av stora mått, men när krisen övergår i hysteri är det av någon anledning inte längre de analyserande, kunniga ekonomijournalisterna som skriver artiklarna. Då är det känslojournalistiken som tar över och den ska inte ligga till grund för ekonomiska beslut som kan få effekt för lång tid framåt.
Vi informatörer är beroende av att ekonomijournalistiken fungerar som det är tänkt – granskande, ifrågasättande, analyserande. Vi kan distribuera floder av information och pressmeddelanden men utan journalisternas intresse, research och intervjuer kan inte läsarna få den fullständiga bild som de ska ta ställning till. Precis som journalister har vi våra etiska yrkesnormer, som bland annat säger att informatören ”arbetar för att korrekt information, baserad på relevanta fakta, bedömningar och argument inom den företrädda verksamheten, sprids” och att ”så mycket information som möjligt är tillgänglig och förståelig”. Även om den bild som tonar fram inte är guld och gröna skogar ska den vara korrekt. Där är vi beroende av journalisten.
I dagens mångpublicistiska samhälle krävs öppenhet, självrannsakan och ödmjukhet hos alla som jobbar med nyhetsförmedling. Det finns många duktiga journalister och medier som bidragit till att nå ut med ekonomijournalistiken till en bredare allmänhet. Denna självrannsakan tillåter förhoppningsvis också oss i informationsbranschen att göra ett bättre jobb. Låt oss tillsammans bli bättre på att förmedla relevant information och fördjupade analyser. Bara på det sättet kan förtroendet för siffrorna och journalistiken återupprättas.
Utskriftsvänlig version
|