Nerikes Allehanda

Almedalen lobbningens Kiviks marknad

2008-07-12
Fyra av tio svenskar vill registrera lobbyister, enligt SOM-undersökningen från Göteborgs universitet. Men regler för hur lobbyister umgås med politiker skulle begränsa informationsflödet.

I SVT/Tvärsnytt den 26 juni 2008 presenterade Larsåke Larsson, Örebro universitet, en undersökning om svenska folkets inställning till lobbyister. Undersökningen ingår som en del i den årliga SOM-undersökningen från Göteborgs universitet. Fyra av tio svenskar vill registrera lobbyister, enligt undersökningen. Men regler för hur intresseorganisationer och lobbyister umgås med politiker skulle dock begränsa informationsflödet och minska möjligheterna för beslutsfattare att få tillgång till viktigt beslutsunderlag – professionella lobbyister bidrar till ökad öppenhet och pluralitet, tvärtemot vad kritiker hävdar.

Sverige har en lång tradition av politisk påverkan genom starka intressegrupper. Flera av dagens riksdagspartier har sitt upphov i starka folkrörelser, som genom att organisera sina intressen lyckats påverka – och till och med ta makt över – den politiska processen.

Under den svenska korporativismen och ”samförståndsandans tid”, från 1930-talet fram till 1970-talet, satte arbetsgivare och fack, tillsammans med den regerande socialdemokratin, dagordningen för stora delar av samhällsutvecklingen.

I takt med det ökade informationsflödet och en växande självständighet bland medborgare har modellen med ett fåtal, stora aktörer som kanaliserar stora gruppers intressen fått ge vika. I Demokratiutredningen, som presenterades 2000, visade utredarna på en fördelaktig utveckling mot ett pluralistiskt samhälle och att medborgarnas vägar till den politiska makten blivit flera sedan det korporativistiska samhället.

Specialiseringen i samhället har inneburit att olika former av uppdragsverksamheter fått ökad betydelse. Detta gäller t ex advokater, organisationskonsulter, redovisningsbyråer och – informatörer.

Professionella informatörer återfinns idag inom en rad olika företag och organisationer. Deras roll är framför allt att förvalta och utveckla arbetsgivarens eller uppdragsgivarens förtroendekapital och anseende.

Inom informatörsyrket ryms även det som kallas lobbning. Debatten om denna form av informationsspridning har fått särskilt stort intresse i samband med regeringsskiftet. Mer formella spelregler för möten mellan näringsliv och politik har efterlysts och lobbyisternas inflytande på den politiska processen har ifrågasatts. Bland annat har talman Per Westerberg, efter att frågan rests bland riksdagsledamöter, öppnat för en eventuell utredning.

Det finns idag hundratals intresseorganisationer och idéburna verksamheter som på olika sätt agerar för att påverka politiska beslutsprocesser. Lobbyister har i viss mån bidragit till att fylla det informationsunderskott som uppstått när tempot i vardagspolitiken ökat, samtidigt som det offentliga utredningsväsendet och partiernas egna utredningsverksamheter fått mindre resurser.

Tack vare lobbyister har enskilda riksdagsledamöter kunnat tillgodogöra sig egna informationsunderlag, vilket snarare stärkt deras ställning i det dagliga beslutsfattandet.

Ett vanligt argument mot lobbning är att det gynnar de resursstarka intressena. Många som framför denna kritik ser tillbaka på korporativismen som mer välfungerande ur demokratisynpunkt. Men faktum är att de organisationer som agerade i samförståndsandans tid, fack- och arbetsgivarrepresentanter, fortfarande finns bland de viktigaste och mest resursstarka påverkarna – nu dock i konkurrens med många andra åsikter och intressen.

Mot argumentet att lobbning endast är för de resursstarka går också att invända att många framgångsrika påverkanskampanjer idag drivs med små medel. IT-utvecklingen, som möjliggjort nya åsiktsplattformar, bidrar till att minska kostnaderna och göra påverkan till en fråga som inte handlar om resurser, utan snarast engagemang och – framför allt – kunskap.

En annan vanlig kritik är att lobbyverksamhet minskar öppenheten inom politiken. Den svenska politiska kulturen präglas idag av stor öppenhet – skriftliga inlagor, även e-post, från olika påverkare till myndigheter, departement och riksdagsutskott är allmänna handlingar – det finns även regler för muntlig information som har betydelse för hur ett ärendes handläggning ska dokumenteras. Det finns alltså goda möjligheter, för den som är intresserad, att ta reda på vem som försöker påverka vilka beslutsfattare.

Vad gäller riksdagsledamöter måste det vara upp till var och en att värdera och ta ställning till den information som de får del av. Det är ingen tvekan om vem som fattar besluten och kan ställas till ansvar för dem. Blotta misstanken om att ha fattat beslut på annat än sakliga grunder kan, för den enskilda riksdagsledamoten, innebära förlorat förtroende bland väljarna.

Inom informationsbranschen verkar vi för att avsändaren av information alltid ska vara tydlig. Merparten av lobbyisterna kommer från de egna organisationerna eller företagen. Det är idag relativt sällsynt att konsulter som arbetar med lobbning själva uppvaktar beslutsfattare – i den mån de gör det anges avsändare i ett tidigt skede. Allt annat skulle i längden skada trovärdigheten för den egna verksamheten eller framställningen av sakfrågan.

I diskussionen om reglering av lobbning hänvisas ofta till Washington och Bryssel, där registrering är en del av vardagen för lobbyister. Registreringsförfarandet bygger emellertid på en tradition där bestickning och dyra personvalskampanjer varit en naturlig del. Öppenheten i den svenska politiska kulturen – och det faktum att det redan finns lagstiftning mot bestickning i alla former – gör det svårt att se vad ett regelsystem skulle kunna tillföra.

Dessutom är det svårt att föreställa sig hur ett sådant system skulle fungera i praktiken. Det förefaller märkligt att just möten som äger rum i riksdagen ska vara reglerade, när de flesta möten mellan lobbyister och riksdagsledamöter sker utanför riksdagen.

Inom Informationsföreningen värderar vi åsiktsfrihet och öppenhet högt. Vår erfarenhet är att både politiker och andra beslutsfattare är positiva till ett större beslutsunderlag och anser att lobbning är en naturlig del i denna information – så länge informationen bygger på fakta och saklighet.

Som yrkesförening vill vi agera för att kontakten mellan lobbyister och politiker sker så professionellt och öppet som möjligt – på så vis tror vi att mångfalden i den politiska debatten ökar, till gagn för demokratin och det öppna samhället.

Margaretha Sjöberg
Generalsekreterare
Sveriges Informationsförening